Presentera mig själv

Okej antingen kan vi köra den korta versionen eller den långa. Jag börjar babbla på så får vi se hur långt det blir!

Jag heter Maria, är född -88 och ett sommarbarn som föddes med blixt och dunder! Ja, alltså det var faktiskt ett riktigt oväder ute när jag föddes. Har bott i samma stad och samma hus hela livet och trivs väldigt bra. Har en mamma, pappa och en lillebror. Är delvis tysk (pappas sida) men förstår tyska bättre än jag pratar det själv... Har världens finaste pojkvän Robin som alltid kan få mig att le även om jag är på dåligt humör. Han är min bättre hälft och det går inte att beskriva hur mycket han betyder för mig.

Just nu pluggar jag Kommunikation i Stockholm och tar min examen i vår. Den senaste tiden har det känts som jag har ett liv på två ställen men båda känns ändå som hemma. Det kan vara jobbigt att hinna med allt som jag skulle vilja ibland men det är så det ser ut just nu.

Gymnastiken har varit en stor del av mitt liv både som gymnast och tränare. Tillsammans med tjejerna där upplevde vi både bra och dåliga dagar, men vi stöttade alltid varandra. Jag var antagligen kvar som gymnast lite för länge på ren jävla vilja, men det kändes extremt rätt att gå över till att bara vara tränare. Jag vet inte hur många träningar under en period då jag gick ut och grät på toaletten och gick tillbaka och kämpade vidare. Men som alla gymnaster vet så sitter typ allting i huvudet och om man inte tänker så himla mycket utan bara kör så klarar man allt.

Annars är musiken något som alltid legat mig varmt om hjärtat. Hade många roliga stunder med kören i gymnasiet och utvecklades röstmässigt med en grymkörledare, Deborah. En stund som jag aldrig kommer glömma är när jag sjöng Coldplays "Fix you" på en musikshow med Anders på gitarr. Det går inte att beskriva det ögonblicket men den känslan, är allt jag kan säga. Skrev mycket låttexter när jag var yngre men det har inte blivit mycket sådant på sistonde.

Vissa kan nog uppfatta mig som lugn och lite tillbakadragen ibland, medan andra kanske inte alls håller med. Jag har inga problem att säga vad jag tycker men känner mycket av stämningen runt omkring mig. Är jag i en grupp där många tar stor plats så lyssnar jag hellre och säger vad jag tycker sen. Men är jag med mina nära vänner vet dom att det är svårt att få mig att sluta prata..ibland har det gått så långt att jag ställt en fråga, inte orkat vänta på ett svar, svarat själv och fortsatt babblat. Det är jag i nötskal :) Har jag sagt att jag är en bra lyssnare också? haha

Oftast vill jag att allt ska hända på en gång, men har börjat lära mig att skynda långsamt. Allting behöver inte hända här och nu. Däremot är jag nog lite rastlös i själen och vill gärna lära mig nya saker. Om jag börjar ett nytt jobb kan det vara världens bästa dom första veckorna då allt är nytt, men sen när saker börjar bli rutin blir jag rastlös och vill testa nya saker. Tror det har att göra med att jag hela tiden vill utvecklas som person.

Mina vänner har en stor plats i mitt hjärta. Vänner kommer och går genom åren men jag är glad för alla minnen som finns kvar. Jag vet vilka som alltid kommer att finnas vid min sida.

Jag har många drömmar och det gör mig glad! På något sätt älskar jag att man aldrig kan bli fullärd utan det finns hela tiden plats för mer kunskap och fler minnen.

Okej det blev ett lååååångt inlägg iaf. Credd till den som orkat läsa allt :)